Jag drömde att jag var kreativ, lidande och gråtande men tillslut kreativ, jag skrev på min bok om tomheten men när jag vaknade var det förstås tomt i skallen. Tillbaks på ruta ett, som Patrik Isaksson hade sagt.

Jag kan inte ljuga för mig själv och så som jag uppfattar världen är min sanning. Man får ta vara på de lyckliga stunderna. 

Och nu vill jag så gärna höra Barbro sjunga: