Nu är jag skiträdd för svininfluensan. Jag är övertygad om att detta är världens undergång. Alla kommer att dö. Långsamt. I plågor.

Jag drömde om svininfluensan; det var jag och några vänner som försökte leva loppan medan folk insjuknade och dog som flugor omkring oss. Jag var övertygad om att vi skulle förbli friska och immuna så länge vi dansade och lekte. Tills jag kände en svidande värk i halsen. Jag frågade någon om det fanns någon bot, eller hur lång tid jag hade på mig, och fick svaret att jag skulle vara död imorgon. Panik. Dödsångest.

Jag vaknade och insåg att jag inte skulle dö imorgon, att jag inte var smittad, men att sjukdomen likförbannat härjar i den verkliga vakenvärlden och rätt som det är är den här.

Det kommer att kännas bättre när man förlikar sig med det.

Jag brukar fundera över vem jag skulle vilja ha bredvid mig när jorden går under. Vem jag skulle vilja hålla om när världen tar sitt sista andetag.

Nåväl, jag somnade om och drömde om sex istället. Och vaknade hundra gånger av klockradion; de pratade förstås om svininfluensan gång på gång. Jag ville inte gå upp. Jag sov lite till. Sen bestämde jag mig för att jag borde gå upp; men då var jag så rädd för svininfluensan att jag inte vågade kliva upp ur sängen och därmed konfirmera mitt öde.

Sen tog jag mig upp iallafall. Nu är jag inte så rädd längre. Apokalypsen är inte här riktigt än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ANNIE!

Det kanske kan vara läge att meddela att jag har en ny blogg. Ja, en ny. Ännu vet jag inte säkert vad som händer med tomatburgare, jag vill ha kvar den ändå i cybern. Kanske kommer jag att skriva här någon gång. Återstår att se.   Framtiden fin...

Igår försov jag mig till lektionen och missade Annes debattinlägg i frågan om utbildning och bildning, och om folkhögskolors vara eller icke vara i den alltmer produktionsinriktade framtiden. Har som ni ser fått ett hum om vad det handlade omi alla f...

"Det anses inte politiskt korrekt att tycka si eller så" säger de. Och tacka fan för det, säger jag! Nu är jag inte rädd eller osäker längre. Jag har också en rätt att stå på mig och välja mina krig och föra dem som jag vill. ...

Nu är det väldigt bra. Nu kan du läsa, mamma! Av flera anledningar är det ovanligt bra. Och efter regn kommer solsken, eller kanske i mitt fall - efter lågtryck kommer duggregn. Det har varit lite svart ett tag. Men nu har jag kommit på vad jag s...